Jag har inte bloggat nå för att jag har haft två riktigt dåliga veckor. Det har inte blivit nå träning alls och jag har inte mått så jätte bra. Jag känner bara att jag sviker mig själv gång på gång.

Jag har haft en riktig skit dag. Min älskling har jobbat eftermiddag, vilket är 14-22. Det är HELA dagen. Ensam. Eller ensam och ensam, Milton har ju varit med mig. Men att ha varit ensam hela dagen har gjort att jag tänkte en hel del. Jag mår inte så jätte bra. Jag mår riktigt bra när jag tränar. Men så skiter sig det och jag faller tillbaka till en massa gamla skitvanor. Det suger. Jag sviker mig själv hela tiden. Jag vill inte bli den som i framtiden säger "nej jag provade allt och jojobantade men det gick inte." ALLT GÅR BARA MAN HAR VILJAN. Jag har viljan men varför händer det ingenting för? Jag lyckades ju gå ner 10kg. Jag saknar gymmandet som fan, jag saknar också min gymkompis enormt mycket.

Jag känner mig olycklig med mitt liv utanför mitt liv tillsammans med mina två kärlekar. Med dom två lever jag lyckligt. Men allt existerar ju inte runt dom. Jag känner mig ensam utan dom. Jag känner att jag ger och ger, men aldrig får någonting tillbaka. Min bästa vän flytta till London. Men det kan ju inte vara den ända vännen jag har. Eller hur? Nej. Alltså jag känner mig sjukt ensam. Jag känner inte riktigt att jag har några vänner som bryr sig om mig. Jag vet inte vart alla har tagit vägen.

Sandra som fanns förut hade så sjukt bra självförtroende. Jag körde mitt race och sket i vad alla andra tyckte. Jag brydde mig ingenting om vad andra tyckte om mig. Nu är jag helt tvärtom. Mitt självförtroende är dött och allt jag tänker på är vad alla andra tror och tycker. Jag vill inte ha det såhär.

Äh vilken skit.
Ny dag imorgon. Jag ska ge järnet då.